Längesen... Jag skrev.
Borde inte ens gå in på hur längesedan det var jag fick för mig att skriva.
Jag kanske inte borde brutit den lata trenden?
Sitter och tänker, på allt, på inget.
På att jag förhoppningsvis får spenderna morgondagen och natten därefter med min käraste.
Jag tänker på att det varit en ticsig dag, att det kan bero på att jag ska tävla på måndag.
Jag har iaf ett hälsosamt och trevligt förhållande för en gångs skull.
Förhoppningsvis håller det i sig.
Med min fina Hampus.
Jag kanske inte borde brutit den lata trenden?
Sitter och tänker, på allt, på inget.
På att jag förhoppningsvis får spenderna morgondagen och natten därefter med min käraste.
Jag tänker på att det varit en ticsig dag, att det kan bero på att jag ska tävla på måndag.
Jag har iaf ett hälsosamt och trevligt förhållande för en gångs skull.
Förhoppningsvis håller det i sig.
Med min fina Hampus.
Jag hatar att du vet, jag älskar att du bryr dej
Jag vill inte finnas, jag vill vara anonym
Men glöm mina synder och avsky ej mitt inre
Mitt inre är en blödig sörja av känslor och regnmoln
Jag ljuger för mej själv
Säger att allt ska bli bra
Men lika sant som att Sandviken luktar lera och fimpar
Så är jag dömd att misslyckas
Men glöm mina synder och avsky ej mitt inre
Mitt inre är en blödig sörja av känslor och regnmoln
Jag ljuger för mej själv
Säger att allt ska bli bra
Men lika sant som att Sandviken luktar lera och fimpar
Så är jag dömd att misslyckas
Kvällskaffe och imorgon är det tisdag!
Äntligen!
Har gått och väntat sedan förra tisdagen, imorgon ska jag ha min andra ridlektion för min mor.
Sist gick det fantastiskt bra, nog för att resten av gruppen inte har lika mycket erfarenhet, men jag kännde mej otroligt nöjd med mej själv när jag klev av. Douglas (jättefin korsningshäst, ska tydligen ha frieser-blod) gick superbra för mej, vi kommer bra överense.
Natten till idag...
Det var ett rent helvete, kunde inte sova, tänkte bara på framtiden. Gården, min utbildning, mina guldfiskar.
Jag kommer ju aldrig att skaffa ett "normalt" jobb? Dels för att jag vägrar, eller ja, jag vill ju bli fritidsledare. Men även (trots dagens liberala inställning) för att jag inte har utseéndet för att tex; jobba i klädbutik, bli säljare eller ha något annat såntdär Svensson-jobb. (Ursäkta uttrycket)
Min första tatuering, hitills enda, skaffade jag när jag var 14. Har inga som helst planer på att inte täcka kroppen i mer konst. Det är det vackraste jag vet, vad andra tycker kvittar.
Fast tatueringar går ju an nu för tiden. Det är nog mina ärr som kan bli ett större problem.
Det är ju inte så illa? Faktiskt inte så hemskt som det skulle kunnat vara.
Men det syns ju. Det är tillochmed ganska iögonfallande.
Ja ja, jag får jobba med små barn. 6åringar, dom brukar tro att det var katten och blåsa på det!
Jag är ju social och charmig iallafall! *wink wink*
(Otroligt intressant inlägg måste jag påstå. Eller så inte. Men det kvittar, för nu ska jag läsa på mer om den superfina och underbara hästrasen Basjkir)
God Kväll!
Har gått och väntat sedan förra tisdagen, imorgon ska jag ha min andra ridlektion för min mor.
Sist gick det fantastiskt bra, nog för att resten av gruppen inte har lika mycket erfarenhet, men jag kännde mej otroligt nöjd med mej själv när jag klev av. Douglas (jättefin korsningshäst, ska tydligen ha frieser-blod) gick superbra för mej, vi kommer bra överense.
Natten till idag...
Det var ett rent helvete, kunde inte sova, tänkte bara på framtiden. Gården, min utbildning, mina guldfiskar.
Jag kommer ju aldrig att skaffa ett "normalt" jobb? Dels för att jag vägrar, eller ja, jag vill ju bli fritidsledare. Men även (trots dagens liberala inställning) för att jag inte har utseéndet för att tex; jobba i klädbutik, bli säljare eller ha något annat såntdär Svensson-jobb. (Ursäkta uttrycket)
Min första tatuering, hitills enda, skaffade jag när jag var 14. Har inga som helst planer på att inte täcka kroppen i mer konst. Det är det vackraste jag vet, vad andra tycker kvittar.
Fast tatueringar går ju an nu för tiden. Det är nog mina ärr som kan bli ett större problem.
Det är ju inte så illa? Faktiskt inte så hemskt som det skulle kunnat vara.
Men det syns ju. Det är tillochmed ganska iögonfallande.
Ja ja, jag får jobba med små barn. 6åringar, dom brukar tro att det var katten och blåsa på det!
Jag är ju social och charmig iallafall! *wink wink*
(Otroligt intressant inlägg måste jag påstå. Eller så inte. Men det kvittar, för nu ska jag läsa på mer om den superfina och underbara hästrasen Basjkir)
God Kväll!
Hemlig men publicerad.
Jag tänkte börja inlägget med att säga att jag egentligen skyr bloggar, eftersom dom flesta skriver om sina kläder, sina pengar, sitt smink och sitt alkohol intag. Jag finner detta o-intressant. Så jag tänkte berätta om min vardag, en helt vanlig vardag... Fast med Tourette's syndrom.
(Pga detta "tillstånd" kan jag gärna ta pauser och försvinna i ett halvår, för att sedan skriva intensivt några månader. Men vi får se hur det går. Jag försöker.)
Idag är det måndag.
Trökdag, Ticsdag.
I halv-vaket tillstånd spenderade jag den första ensamma kvarten på skolan. Den kliande känslan mellan ögonen retade mej, fick mej att blinka, tugga, smälla med käkarna riktigt hårt, och i värsta fall (Gud hjälpe mej, fast jag inte är kristen) göra grisliknande grymtljud som egentligen mest kan liknas med ljudet av en tjock unge som just trycker in en BigMac i kakhålet. Ja, ni kan ju föreställa er hur sinnessjuk jag kan verka för intet ont anande, förbipasserande själar...
Till min förvåning och förtjusning så fick jag sällskap av en mycket trevlig elev som går tredje året på Film&TV inriktningen här på hammar gymnasiet. Men dagen var verkligen räddad när min favorit-klasskamrat Ida anlände.
Första dagen i skolan trodde jag nog inte jag skulle träffa så många roliga människor. Men efter en termin och några veckor var det klart; Jag hör hemma i ESMK1-08
(Kan även tilläggas att jag under något svettiga omständigheter deltog i dagens idrottspass, vilket är ungefär lika sällsynt som en fritt flygande elefant.)
Imorgon är förutspått att bli en mycket mer händelserik dag. Jag ska nämligen börja ta ridlektioner igen, för första gången sedan jag gråtandes cyklade hem från Högbo Ridklubb efter en otrevlig incident med ännu otrevligare tjejer från min ridgrupp. Men det är det förflutna, jag ska nu rida i en grupp för vuxna och min mamma är instruktör. Så det ska gå bra, och jag får rida min favorithäst Douglas, en kelig, lagomt envis vallack som verkar lika förtjust i mej som jag är i honom.
Framtiden och morgondagen ser ljus ut.
Johanna.
(Pga detta "tillstånd" kan jag gärna ta pauser och försvinna i ett halvår, för att sedan skriva intensivt några månader. Men vi får se hur det går. Jag försöker.)
Idag är det måndag.
Trökdag, Ticsdag.
I halv-vaket tillstånd spenderade jag den första ensamma kvarten på skolan. Den kliande känslan mellan ögonen retade mej, fick mej att blinka, tugga, smälla med käkarna riktigt hårt, och i värsta fall (Gud hjälpe mej, fast jag inte är kristen) göra grisliknande grymtljud som egentligen mest kan liknas med ljudet av en tjock unge som just trycker in en BigMac i kakhålet. Ja, ni kan ju föreställa er hur sinnessjuk jag kan verka för intet ont anande, förbipasserande själar...
Till min förvåning och förtjusning så fick jag sällskap av en mycket trevlig elev som går tredje året på Film&TV inriktningen här på hammar gymnasiet. Men dagen var verkligen räddad när min favorit-klasskamrat Ida anlände.
Första dagen i skolan trodde jag nog inte jag skulle träffa så många roliga människor. Men efter en termin och några veckor var det klart; Jag hör hemma i ESMK1-08
(Kan även tilläggas att jag under något svettiga omständigheter deltog i dagens idrottspass, vilket är ungefär lika sällsynt som en fritt flygande elefant.)
Imorgon är förutspått att bli en mycket mer händelserik dag. Jag ska nämligen börja ta ridlektioner igen, för första gången sedan jag gråtandes cyklade hem från Högbo Ridklubb efter en otrevlig incident med ännu otrevligare tjejer från min ridgrupp. Men det är det förflutna, jag ska nu rida i en grupp för vuxna och min mamma är instruktör. Så det ska gå bra, och jag får rida min favorithäst Douglas, en kelig, lagomt envis vallack som verkar lika förtjust i mej som jag är i honom.
Framtiden och morgondagen ser ljus ut.
Johanna.
